Ett populärt argument mot kärnkraft är att det skulle gå för långsamt att bygga nya reaktorer för att energislaget skall vara effektivt i kampen mot den globala uppvärmningen. I media sprids uppfattningen att energi från sol- och vindkraftverk däremot går snabbt att erhålla. Bland annat Naturskyddsföreningen och professor Tomas Kåberger vid Chalmers verkar exempelvis stödja delar av sin argumentation på denna uppfattning.
Hur ser då verkligheten ut? Annorlunda givetvis. Jag har berört ämnet vid tidigare tillfällen, exempelvis här, men tänkte den här gången göra ett djupare dyk i statistiken.
Först och främst är det viktigt att påpeka att många verkar stirra sig blinda på installerad effekt när det kommer till sol- och vindkraft istället för producerad energi. En tumregel är att kärnkraft producerar tre gånger mer energi per installerad watt än vindkraft och sex gånger mer än solkraft då kapacitetsfaktorn för ny kärnkraft är ca 0,9 mot 0,3 för vind och 0,15 för solkraft (även om solceller i nordeuropeiska förhållanden producerar kring eller under 0,1).
Det fanns exempelvis 38 GW solceller installerade i Tyskland i slutet av 2014. Då en genomsnittlig kärnreaktor har en installerad effekt på ungefär en GW kan det leda till att någon drar slutsatsen att det finns solceller motsvarande 38 reaktorer i Tyskland. Då förutsättningarna för solceller i nord- och centraleuropa inte är optimala kan vi använda kapacitetsfaktorn 0,1 ovan och komma fram till slutsatsen att det inte motsvarar mer än fyra reaktorer. Vid en närmare kontroll ser man dessutom att de 38 GW inte producerat mer än 35 TWh vilket bekräftar att kapacitetsfaktorn är så låg som 0,1.
Ett annat problem är att reaktorerna OL3 i Finland och Flamanville 3 i Frankrike används som de enda exemplen på byggtider för nya reaktorer. Det nämns aldrig att samma reaktortyp är under uppförande i Kina och att kostnaderna och byggtiden där är halverad i jämförelse med pilotanläggningarna i Europa. Tiden att färdigställa kärnreaktorer i Kina är ungefär densamma som det tog att färdigställa våra svenska reaktorer en gång i tiden, det vill säga fem till sex år.
Jag har tittat närmare på den gröna revolutionens stora hjälte Tyskland och jämfört hur deras energiewende står sig mot vår svenska motsvarighet som ägde rum under den svenska kärnkraftsexpansionen på 70- och 80-talet. Även om delar av energiewende inte lagstadgades förrän relativt sent har energiomställningen varit på den tyska agendan under lång tid. Begreppet myntades redan 1980 och energiewende har haft sin nuvarande form åtminstone sedan 2002.
Baserat på detta har jag tittat på de senaste tjugo åren, det vill säga 1995 till 2014 och under denna tidsperiod tittat på förändringen i koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen samt hur andelen sol- och vindkraft i energimixen förändras över denna tid.
För Sveriges del har jag valt att placera motsvarande tjugo år mellan 1971 och 1990, då den svenska kärnkraftsexpansionen ägde rum, och även här granskat koldioxidutsläpp från fossila bränslen. Istället för sol och vind har jag här tittat på andelen kärnkraft i förhållande till den totala produktionen.
Det första som slår mig när jag börjar granska siffrorna för det tyska miraklet är något som aldrig eller åtminstone mycket sällan nämns i media, nämligen biomassans roll i energiewende. Förespråkarna talar sig varma om sol och vind men biomassa står för en lika stor del av elproduktionen som vindkraft och betydligt mer än solenergi. Biomassa är som bekant förnybart men inte nödvändigtvis hållbart utan kräver en varsam hantering för att inte överexploateras. Vidare har biomassa, beroende på ursprung, en tendens att ge upphov till ökade koldioxidutsläpp på kort sikt och problematik relaterad till partiklar vid förbränning. Det verkar finnas en viss splittring inom miljörörelsen rörande hur man egentligen ska ställa sig till biobränslen.
Sammanställer vi statistiken framträder nedanstående bild. Här innebär alltså år ”1” i Sveriges fall 1971 och i Tysklands fall 1995. År ”20” betyder 1990 för Sverige och 2014 för Tyskland. Koldioxidutsläppen är normerade efter det första årets värde.
Två saker blir direkt väldigt tydliga. Det ena är att Sverige under den studerade perioden lyckats reducera koldioxidutsläppen med 40% medan Tyskland bara åstadkommit en reduktion på knappt 17%. Vidare ser vi att Sverige på tjugo år, lyckades ersätta i princip all fossil elproduktion med kärnkraft och landar på andelen 45% kärnkraft. Tyskland har efter de senaste tjugo årens ansträngningar inte nått längre än till 16% sol och vind i elproduktionssystemet.
Granskar vi detaljerna ser vi att huvuddelen av vår kärnkraftsexpansion skedde under blott 12 år och att en stor del av minskningen av koldioxidutsläpp också skedde under denna tid. Koldioxidindex gick från 104 1976 till 68 1984, det vill säga 36 indexenheter på bara åtta år. Tyskland har under de senaste fem åren, då hälften av tillökningen av sol- och vindkraft skett, i princip inte sett några minskade koldioxidutsläpp.
Vill någon titta vidare på andra exempel är Frankrike en bra kandidat då Sverige och Frankrike är de två länder i världen som snabbast sänkt sina koldioxidutsläpp. Även i fallet med Frankrike är det ett skifte i kraftförsörjningen från fossila bränslen till kärnkraft som varit lösningen.
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att det går betydligt snabbare att få en stor andel kärnkraft i energisystemet än sol- och vindkraft, åtminstone baserat på vad som bevisats historiskt. Detta verkar också ha en högst väsentlig påverkan på motsvarande systems koldioxidutsläpp.
Tillägg 2015-05-29: Analysen ovan tar inte hänsyn till alla omkringliggande omständigheter som kan leda till förändrade koldioxidutsläpp, exempelvis svängningar i den globala ekonomin och övriga åtgärder för att effektivisera produktionssystemen. Då ekonomiska kriser förekommit under bägge tidsperioderna anser jag dock jämförelsen trots detta ger en relativt korrekt fingervisning.
Tillägg 2015-08-05: Det kan vara på sin plats att påpeka att under den analyserade perioden ovan ökade den totala svenska energiproduktionen till drygt det dubbla medan den tyska varit mer eller mindre oförändrad. Detta är ytterligare ett exempel på hur mycket snabbare den svenska omställningen gick än den tyska.
Tillägg 2015-11-09: Forskare vid Uppsala Universitet har också tittat på ovanstående frågeställning och presenterar bilden nedan. Diagrammen visar maximal uppvisad utbyggnadstakt per capita över en tioårsperiod för förnybara energikällor till vänster och för kärnkraft till höger.
Tillägg 2016-03-16: Om inte ovanstående är nog för att övertyga kommer nu rapporter om att de tyska koldioxidutsläppen ökade med 10 miljoner ton under 2015. Trots massiva installationer av sol- och vindkraft lyckas alltså den tyska energiomställningen inte med dess egentliga mål, att sänka koldioxidutsläppen.
