De totala globala utsläppen av klimatgaser var under 2013 över 50 miljarder ton. Av dessa stod Sverige för 56 miljoner ton i inhemska utsläpp, eller 0,11 %. Då de totala utsläppen de senaste åren ökat med i snitt 500 miljoner ton per år innebär det alltså att de ökar med över ett Sverige i månaden. Våra bidrag till de totala utsläppen är med andra ord försumbara. Tvärt om rankades Sverige nyligen som ”världens grönaste land”.
På längre sikt, 2040-2050, menar en att de globala utsläppen måste ner mot 20 miljarder ton om vi ska ha någons chans att klara 2 gradersmålet. Med nuvarande prognoser för befolkningsutveckling skulle detta innebära i storleksordningen två ton per person och år, eller runt 20 miljoner ton för Sverige. Vill en dessutom lämna utrymme för utvecklingsländerna måste vi väst i princip bli klimatneutrala.
Med anledning av detta har Sverige ambitiösa klimatmål. I och med det förmodade regeringsskiftet kommer dessa sannolikt uppdateras framöver men i skrivande stund anger Naturvårdsverket följande:
Förutom utsläppsmål för växthusgaser till 2020 föreslår regeringen mål och strategier om att:
- halva Sveriges energianvändning år 2020 ska komma från förnybara energikällor
- Sverige år 2030 ska ha en fordonsflotta som är oberoende av fossil energi
- Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser vid mitten av detta sekel ska vara noll
- 20 procent effektivare energianvändning år 2020
- 10 procent förnybar energi i transportsektorn 2020
Ovanstående kommer naturligtvis inte utan en prislapp. Riksrevisionen varnar dessutom för att kostnaderna riskerar att bli högre än nödvändigt samtidigt som man pekar på brister inom såväl styrning och samordning som rapportering. Högre kostnader för exempelvis energi och transporter på grund av styrmedel riskerar dessutom att försämra vår konkurrenskraft och leda till att företag och arbetstillfällen flyttar utomlands. Och allt detta för en minskning av utsläpp som i ett globalt sammanhang är helt försumbara. Är detta en bra klimatpolitik?
Tittar en på de stora bovarna när det kommer till klimatgaser ser en att USA och Kina tillsammans står för ungefär hälften av de globala utsläppen. Tittar en vidare på relationen mellan BNP och utsläpp av koldioxidekvivalenter för Sverige, USA och Kina får en ungefär följande resultat: $7600/ton, $2400/ton och $850/ton.
Det här betyder att Sverige har en ganska effektiv ekonomi, åtminstone sett till utsläpp av klimatgaser. För varje ton vi släpper ut får vi 7600 USD i ökad BNP. USA är en tredjedel så effektiva och Kina ligger långt efter. Den kinesiska ekonomin är nio gånger mer klimatintensiv per genererad BNP-dollar.
Förutom att väst har kommit längre i sin utveckling generellt är en av de största anledningarna till att vår ekonomi är så koldioxideffektiv givetvis att vår kraftförsörjning nästan uteslutande är baserad på vatten- och kärnkraft. Anledningen till Kinas höga utsläpp är att deras till stor del är baserad på kolkraft. USA placerar sig någonstans däremellan med en betydande andel gas- och kolkraft samtidigt som de har världens största kärnkraftsflotta.
Det här borde också betyda att varje krona som satsas på klimatåtgärder i Kina ger större effekt än den skulle göra i Sverige. Närmare bestämt nio gånger större effekt. Ett förslag till klimatpolitik är därför att länder med en koldioxideffektiv ekonomi lägger sina klimatsatsningar på att ersätta kolkraftverk i Kina, där de faktiskt gör någon skillnad.
Vill en nu inte skänka miljarder i utvecklingsbistånd till en diktatur kan en tänka sig att pengarna istället går till att stärka vår inhemska konkurrenskraft inom tung, energiintensiv industri för att på detta sätt locka tillbaka produktion till Sverige. Detta ger både sänkta utsläpp ur ett globalt perspektiv till en relativt låg kostnad samtidigt som det skapar arbetsplatser och skatteintäkter.
Tillägg 2014-10-27: I vissa diskussioner förs utsläpp per person fram som ett alternativt mått för att visa att länderna i väst är de största klimatbovarna. Först och främst är detta missvisande då det inte är utsläpp per person som förändrar klimatet utan de totala utsläppen. Med andra ord, om ett land inte är tillräckligt stort spelar höga utsläpp per person egentligen ingen roll annat än möjligtvis moraliskt och politiskt.
För det andra, bilden stämmer inte. Redan idag har Kina större utsläpp per person än Sverige och vissa länder i Europa. Till och med de genomsnittliga globala utsläppen på drygt 7 ton per person och år är högre än de svenska. USA sticker dock ut som ett land med både stor befolkning och höga utsläpp.
- USA 22 ton/person/år
- EU27 9 ton/person/år
- Kina 7,5 ton/person/år
- Sverige 5,8 ton/person/år
Ett följdargument då blir att utsläppen inom Sverige inte tar hänsyn till de utsläpp som sker i andra länder på grund av tillverkning av varor som importeras. Gör man detta hamnar utsläppen runt 9 ton per person och år. Problemet med detta är att om alla länder lägger till utsläppen på grund av import kommer de totala summerade utsläppen överskrida de totala verkliga utsläppen. Detta gör hela räkneövningen tämligen meningslös.
Ett alternativt sätt att räkna som däremot tar hänsyn till både import och export har tagits fram av forskare i Lund. Här fördelas utsläppen baserat på både produktion och konsumtion på ett sådant sätt att de totala utsläppen hela tiden är konstanta. Med denna metodik hamnar de svenska utsläppen på drygt 4 ton per person och år. Med andra ord en bra bit under genomsnittet och ner mot nivåer som börjar likna långsiktigt hållbara. Detta då varor som produceras i Sverige är extremt klimateffektiva.
Tillägg 2015-11-09: Det har visat sig att Kina konsekvent underskattat sin kolkonsumtion och nu skriver upp denna med 17% för 2013. Detta innebär en ökning av de totala utsläppen av klimatgaser på mellan 4-6% eller motsvarande ungefär 10 Sverige.
Tillägg 2016-05-19: Finanspolitiska rådet kritiserar i sitt yttrande om Miljömålsberedningens delbetänkande den nuvarande regeringens klimatpolitik och konstaterar att det är centralt att den svenska klimatpolitiken utformas på ett sådant sätt att den bidrar till att minska de globala utsläppen av växthusgaser till en så låg samhällsekonomisk kostnad som möjligt. Miljömålsberedningens förslag till förändringar av klimatpolitiken går inte i riktning mot att uppnå detta. Vidare skriver man:
Sammantaget betyder detta att svensk klimatpolitik bör – om den har ambitionen att bidra till en global lösning av klimatproblemet – inriktas på åtgärder som direkt eller indirekt bidrar till en utfasning av kolanvändningen i världen. Att lyckas med detta torde vara betydligt viktigare än att t.ex. ha en fossilbränsleoberoende fordonsflotta i Sverige till 2030.
Jag vill minnas att jag skrev något liknande här ovan…
