Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 4

Härmed fortsätter serien om vänsterns förhållningssätt till kärnkraften. De första delarna kan läsas här:

3. Kärnkraften är dyr, både att bygga och försäkra, och skulle aldrig klara sig utan statliga subventioner.

Påståendet att kärnkraften är dyr är vanligt förekommande i debatten, och visst är det så. Kärnkraft är dyrt. Nästan lika dyrt som vindkraft.

Det finns otaliga studier som berör detta med vissa skillnader i resultaten, men i huvudsak visar de samma sak. Kol och gas är billigast, sedan följer kärnkraft och landbaserad vindkraft och dyrast är havsbaserad vindkraft och solceller. Vattenkraft är också billigt men i praktiken finns begränsade möjligheter för någon storskalig expansion av vattenkraft, både globalt och i Sverige [32].

Elforsk beräknar i sin studie från 2011 livscykelkostnaderna för kärnkraft till 44 öre/kWh och för landbaserad vindkraft till 57 öre/kWh utan hänsyn taget till skatter och avgifter. Räknar en däremot med dessa faktorer landar kärnkraften på 50 öre/kWh och vindkraften på 32 öre/kWh [33]. Hur är detta möjligt? Jo, kärnkraften beskattas med den så kallade effektskatten och vindkraften subventioneras via systemet för elcertifikat. Trots detta tycks inte vindkraften vara lönsam då vindkraftsproducenterna i ett öppet brev till regeringen skriker efter höjda ambitioner i elcertifikatsystemet [34].

Tillägg 2014-11-20: I motsvarande Elforskstudie från 2014 har kostnaderna för kärnkraft ökat något och för landbaserad vindkraft sjunkit något och är nu på samma nivå [70]. Att hävda att vindkraft är billigare än kärnkraft är med andra ord fortfarande inte sant om inte skatter och styrmedel räknas in. El från solceller på villatak är mer än tre gånger så dyrt som vind- och kärnkraft.

Tillägg 2015-06-04: För några dagar sedan gjorde Svensk Vindenergi ytterligare ett utspel om att situationen är ohållbar och att en ambitionshöjning i elcertifikatsystemet är nödvändig för en fortsatt expansion av vindkraft [71]. Samtidigt meddelar den norska energijätten Statkraft att man lägger ned samtliga satsningar på vindkraft med motiveringen att de inte är lönsamma [72].

I media nämns ibland de avtalade priser, så kallade strike prices, en kommit överens om i Storbritannien i och med bygget av den nya reaktorn i Hinkley Point [66]. Här har man garanterat leverantören EdF ett pris om 92,5 GBP per MWh, vilket är ungefär dubbelt så högt som marknadspriset idag. Detta ses som en tecken på att kärnkraft är orimligt dyrt. En skall dock ha i åtanke att det här priset inte nödvändigtvis fullt ut representerar kostnaden att bygga ny kärnkraft utan också är ett tecken på en lyckad förhandling från EdFs sida. Storbritannien står inför en kris med kommande energibrist då många produktionsanläggningar har avvecklats och är i färd att avvecklas vilket begränsar förhandlingsutrymmet. Vidare är alternativen lika dyra eller dyrare, eller vad sägs om £90-95/MWh för landbaserad vindkraft, £140-155/MWh för havsbaserad vindkraft, £100-120/MWh för solceller och £125/MWh för biomassa [67].

Den expansion av solenergi som ägt rum i Tyskland under de senaste åren hyllas av många miljövänner som lösningen på energifrågan. Det visar sig dock att kostnaden för detta projekt blir hög för de tyska skattebetalarna. Hade en satsat på kärnkraft istället hade notan landat på en fjärdedel av vad den nu kommer att göra [35]. Dessutom visar det sig att bara reaktorn Ol3 i Finland under sin livstid kommer producera betydligt mer energi än alla solceller installerade i Tyskland mellan åren 2000 och 2011 (under förutsättning att dessa håller i 30 år vilket är långt ifrån säkert).

Vidare är en direkt jämförelse mellan kärnkraft och intermittenta energikällor som sol och vind inte rättvis då de senare inte kan leverera den stabila baskraft som vårt samhälle har behov av. Någon typ av regler- och/eller reservkraft måste rimligtvis installeras parallellt och kostnaderna för denna är inte inkluderade ovan. Höga andelar intermittent energi i kraftsystemet kräver också förstärkningar av själva elnätet, något en idag har problem med exempelvis i Tyskland. Inte heller dessa kostnader är inkluderade. Om en dessutom tar hänsyn till de skador som förbränning av fossila bränslen ger upphov till och sätter prislappar på dessa visar det sig att vare sig kol eller gas är särskilt billigt. Kvar återstår då kärnkraften.

De första nybyggnationerna av kärnkraftverk i Europa på mycket lång tid, Arevas reaktormodell EPR i Olkiluoto i Finland och Flamanville i Frankrike har uppmärksammats av motståndsrörelsen då de är hopplöst försenade och med kostnader långt över budget. Frågan är dock om detta är förvånande med tanke på att erfarenheten från och kunskapen om denna typ av infrastrukturprojekt förtvinat i Europa. Eftersom kärnkraftsdebatten inte bör föras enbart för Sverige eller Europa kan det vara intressant att titta på hur det går för bygget av de två EPR som Kina köpt. Inte nog med att kostnaderna är ungefär hälften av vad de är i Europa, en följer dessutom tidplanerna och det mesta tyder på att reaktorerna kommer färdigställas inom sex år från konstruktionsstart [36]. En började alltså bygga efter finländarna och blir färdig före. När det gäller byggnation av kärnkraftverk i exempelvis Kina och Sydkorea är det normala att projekten blir klara i tid och under budget.

Tillägg 2016-02-04: Ny forskning visar att det inte finns någon generell kostnadsökningstrend inom kärnkraften. Data visar att kostnaderna har ökat i specifika regioner, under specifika tidsperioder och under specifika förutsättningar (exempelvis i USA) men också att de varit oförändrade (Kanada och Japan) eller sjunkit (Sydkorea). Den allmänna uppfattningen om att kärnkraften ohjälpligt blir dyrare och dyrare är således inkorrekt [81].

Det andra argumentet som rör kärnkraftens kostnader är försäkringsfrågan. En menar att på grund av de enorma kostnader ett eventuellt haveri kan föra med sig är det omöjligt för en kärnkraftsoperatör att till fullo försäkra sig mot detta. Antingen skulle en inte kunna hitta några försäkringsbolag som ställer upp eller så skulle premierna bli så höga att det hela blir ett förlustprojekt.

Särskilda atomförsäkringspooler bestående av ett stort antal bolag försäkrar samtliga kärnkraftverk upp till ett visst belopp [37]. I Sverige gäller att bolagen har en ansvarsförsäkring som täcker skadeståndsansvaret upp till ungefär 12 miljarder kronor samt att alla bolagets tillgångar kan tas i anspråk om så behövs [38]. Vid en svår olycka med krav på skadestånd över dessa belopp kan staten behöva gå in och ta eventuella kostnader om så skulle krävas. Detta är dock inget unikt för kärnkraften utan gäller vid exempelvis ett dammbrott och andra svåra industriella olyckor och naturkatastrofer också. Det är med andra ord precis vad staten är till för och bör tillhandahålla, en form av toppsäkerhet.

Trots att flera studier visar på att kostnaderna för ett fullständigt försäkringsansvar stannar under ett eller vid några få ören per producerad kWh finns ännu ingen möjlighet att teckna en sådan [38], [39]. Då den effektskatt som kärnkraftverken i Sverige betalar är över 7 öre/kWh kan en anse att industrin redan betalar den nödvändiga riskpremie som krävs till staten [40]. Och det med råge. Effektskatten står för övrigt för nästan en fjärdedel av operatörernas produktionskostnad idag och är i kombination med det exceptionellt låga elpriset anledningen till att många av de svenska reaktorerna för tillfället inte är lönsamma [82].

Slutligen hävdas också att forskningen kring kärnkraft är subventionerad och att exempelvis de svenska reaktorerna inte skulle blivit byggda om det inte vore för det ”kärnprogram” som var aktivt under 40-, 50- och 60-talet. Att forskningen var subventionerad av staten, precis som den idag är för förnyelsebar energi, är helt korrekt då en tidigt insåg att vidare utbyggnad av vattenkraften inte var möjlig vilket skulle leda till ett oönskat stort beroende av importerad kol och olja. Det har dock aldrig funnits några direkta subventioner i form av investeringsstöd eller liknande av de produktionsanläggningar som idag svarar för ungefär hälften av landets elproduktion [38].

Referenser

[32] http://en.wikipedia.org/wiki/Cost_of_electricity_by_source

[33] http://www.elforsk.se/Rapporter/?rid=11_26_

[34] http://www.mynewsdesk.com/se/svensk-vindkraftfoerening/pressreleases/oeppet-brev-till-regeringen-oekad-ambitionsnivaa-i-elcertifikatssystemet-757867

[35] http://thebreakthrough.org/index.php/programs/energy-and-climate/cost-of-german-solar-is-four-times-finnish-nuclear/

[36] http://en.wikipedia.org/wiki/European_Pressurized_Reactor

[37] http://www.world-nuclear.org/info/Safety-and-Security/Safety-of-Plants/Liability-for-Nuclear-Damage/#.UYzDV6IhqaQ

[38] http://www.okg.se/sv/Om-OKG/Ekonomi/Subventionerad-karnkraft/

[39] http://www.world-nuclear-news.org/NP-Japan_France_consider_nuclear_power_costs-0811114.html

[40] http://corporate.vattenfall.se/sv/ekonomi_63818.htm

[66] http://en.wikipedia.org/wiki/Hinkley_Point_C_nuclear_power_station

[67] https://www.gov.uk/government/news/record-investments-of-40-billion-in-renewable-electricity-to-bring-green-jobs-and-growth-to-the-uk