Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 3

Härmed fortsätter serien om vänsterns förhållningssätt till kärnkraften. De första delarna kan läsas här:

Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 1

Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 2

2. Kärnkraften lämnar efter sig radioaktivt avfall som vi inte har en lösning på hur vi ska hantera.

Det använda bränsle som lämnar en kärnreaktor är mycket riktigt radioaktivt och måste hållas avskärmat från biosfären under en mycket lång tid. Tidshorisonten 100000 år innebär att bränslet då kommer ha ungefär lika låg radiotoxitet som det naturliga uran en en gång grävde upp och tillverkade bränslet av. Den stora reduktionen sker dock under de första århundradena efter det att bränslet lämnat reaktorn och efter 100000 år kommer bränslet ligga på en nivå som motsvarar en hundradel av det värde våra myndigheter förskriver.

Den i Sverige föreslagna metoden för slutförvar, KBS-3, bygger på ett system med tre skyddsbarriärer. Det använda bränslet kapslas först in i koppar. Sedan placeras de täta kopparkapslarna 500 meter ner i urberget och bäddas in i bentonitlera. Slutligen utgör också bränslet i sig en barriär då det är lika svårlösligt i vatten som porslin. Platsen för slutförvaret är redan beslutat och de svenska myndigheterna granskar för närvarande ansökningshandlingarna från SKB (Svensk Kärnbränslehantering) som ansvarar för det använda bränslet [23]. Påståendet att det inte finns en lösning för det använda bränsle kärnkraften lämnar efter sig är således inte korrekt.

En kan dock fråga sig hur det är möjligt att garantera att KBS-3 är tillräckligt robust för att hålla bränslet separerat från biosfären under den ofantliga tidsrymd som är aktuell. En fråga som diskuteras flitigt är exempelvis hur snabbt kopparkapslarna korroderar i den syrefria miljö som kommer att råda i slutförvaret. Det är naturligtvis svårt då det inte finns möjlighet att göra någon generalrepetition. Vad en däremot vet med stor säkerhet är att även om de första barriärerna skulle fallera, oavsett hur osannolikt detta är, återstår en sista barriär som är mycket svår för de radioaktiva ämnena att passera, nämligen berget.

En källa till denna kunskap är, förutom de tester som genomförts, den naturliga reaktorn i Oklo, Gabon. I Oklo var för två miljarder år sedan den naturliga koncentrationen av klyvbart uran så hög att det tillsammans med det genomströmmande vattnets moderation ledde till kärnreaktioner. Zonerna kunde vara aktiva i 100000 till en miljon år innan de förbrukat så mycket klyvbart uran att processen självdog. Det kanske mest intressanta är dock att en här haft möjlighet att studera hur de radioaktiva ämnen som uppkommer i reaktionen förflyttats under de två miljarder år som förflutit. Svaret är att de knappt rört sig alls utan har en förmåga att bindas till mineralkorn i berget. Inte ens om de första barriärerna fallerar totalt kommer alltså några radioaktiva ämnen sannolikt sprida sig upp till ytan [24]. Detta bekräftas också av SKBs rapporter som menar att ett slutförvar utan kapslar och lerbuffert ändå inte kommer leda till nivåer av radioaktivitet över bakgrundsstrålning vid markytan [74].

Alla som är oroliga för den slutliga hanteringen av vårt använda kärnbränsle kan besöka SKB:s anläggning Äspölaboratoriet utanför Oskarshamn [25]. Här sker en stor del av forskningen kring det framtida slutförvaret och det finns möjlighet att se testanläggningen 500 meter ner i urberget. Sverige är naturligtvis inte ensamt heller, de flesta länder med kärnkraft har egna planer för sitt slutförvar [26].

Är en fortfarande inte övertygad finns alltid möjligheten att återanvända bränslet. Notera att jag använt benämningen ”använt bränsle” och inte ”avfall” som annars är populärt. Det är nämligen så att det bränsle som lämnar reaktorn på intet sätt är att betrakta som avfall då bara några procent av den totala energin i uranet tagits tillvara. Förutom att återvinning av bränslet minskar behovet av att bryta nytt uran minskar en genom detta också den långlivade radioaktiviteten i vad som till sist blir avfall. Istället för att gräva ner bränslet i 100000 år räcker det med några hundratal eller ett tusental år beroende på hur mycket och hur effektivt det återvinns [27].

Många motståndare kommer med invändningar mot återvinning och upparbetning av använt kärnbränsle då en menar att tekniken bara existerar i laboratoriemiljö och i testreaktorer. Detta är naturligtvis inte sant. I Ryssland har en snabb reaktor av modellen BN-600, med förmåga att förbränna plutonium och andra aktinider, varit i drift i över 30 år och levererat elektricitet till elnätet [28], [29]. Uppföljaren BN-800 är under konstruktion i Ryssland och Kina är också i färd med att köpa två BN-800 av Rosatom [30], [64]. Förutom dessa har Indien och Kina sina egna designer och från GE-Hitachi i USA saluförs PRISM som Storbritannien har övervägt för att förbränna sitt lager av plutonium [31], [62], [65]. Ett lager som antingen kan ses som avfall och begravas eller användas som bränsle och försörja landet med energi i 500 år. Kärnkraftsavveckling innebär slutförvar i 100000 år, kärnkraftsutveckling innebär slutförvar i 1000 år.

Den största anledningen till att återvinning inte redan sker i kommersiell skala är att det använda bränslet historiskt sett inte betraktats som ett problem och att uranresurserna visat sig vara större än en ursprungligen trott. Det är idag helt enkelt inte ekonomiskt försvarbart med hänsyn till dagens låga uranpris.

Referenser

[23] http://www.skb.se/Templates/Standard____14883.aspx

[24] http://www.skb.se/Templates/Standard____29135.aspx

[25] http://www.skb.se/Templates/Standard____18416.aspx

[26] http://en.wikipedia.org/wiki/Deep_geological_repository

[27] http://www.intechopen.com/books/nuclear-power-deployment-operation-and-sustainability/assessment-of-deployment-scenarios-of-new-fuel-cycle-technologies

[28] http://en.wikipedia.org/wiki/BN-600_reactor

[29] http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0029549397000976

[30] http://en.wikipedia.org/wiki/BN-800_reactor

[31] http://www.ge-energy.com/products_and_services/products/nuclear_energy/prism_sodium_cooled_reactor.jsp

[62] http://www.independent.co.uk/news/science/revealed-uk-governments-radical-plan-to-burn-up-uks-mountain-of-plutonium-8967535.html

[64] http://www.world-nuclear-news.org/NN-Fuel-loading-begins-at-fast-reactor-0302147.html