Oavsett om man är intresserad av energifrågor eller inte är det säkert få som missat att ett stort klimatmöte för närvarande hålls i Durban i Sydafrika. Den stora förhoppningen är att fiaskot i Köpenhamn inte skall upprepas men tyvärr är nog sannolikheten stor att så blir fallet. Det troliga resultatet är att man när Kyotoprotokollets giltighet förfaller 2012 inte längre kommer ha någon bindande överenskommelse för världens rika länder att minska sina utsläpp av växthusgaser.
Det är framförallt Japan, Ryssland, Kanada och Australien som valt att ta USA:s sida och förespråka frivilliga mål istället för bindande. Västvärlden vill inte förbinda sig till något om inte utvecklingsländerna med Kina och Indien i spetsen gör detsamma. Dessa i sin tur säger stopp eftersom man anser sig ha samma rättigheter till industriell och ekonomisk utveckling som vi i väst åtnjutigt under de senaste århundradena. Något av ett moment 22.
Samtidigt kommer rapporter om att Storbritannien ställer sig på Kanadas sida när det gäller import av olja baserad på tjärsand till Europa. Tvisten gäller hur man skall räkna utsläppen av koldioxid från oljan där det liggande europeiska förslaget är att den tjärsandsbaserade oljan skall beskattas hårdare. Detta motsätter sig naturligtvis Kanada som stor exportör med en oljereserv vars omfattning är jämförbar med Saudiarabiens. Flera brittiska oljebolag har stora tjärsandsprojekt i Kanada och utövar intensiv lobbying på beslutsfattarna.
Ett annat exempel på detta är stridigheterna kring den skiffergasutvinning som för tillfället äger rum i Storbritannien. När gaspriserna stiger har miljömedvetandet en tendens att sjunka. Detta är en trend som kommer att hålla i sig när tillgången på energi minskar. Samma sak gäller exempelvis exploateringen av Arktis. I takt med att oljepriset stiger kommer de sista hänsynen för miljön att sopas undan och det kommer vara fritt fram trots den känsliga floran och faunan. Detta är för övrigt något som togs upp, tillsammans med andra infallsvinklar, i den mycket upplysande dokumentären Kampen om Arktis som visades på SVT för en tid sedan. Tyvärr finns den inte längre kvar på SVT Play.
På tal om oljepriset håller detta sig krampaktigt fast runt $100/fat trots skuldkris och hot om recession runt om i världen. Det här är ett ganska intressant faktum som gör att situationen skiljer sig en del från läget vid finanskrisen 2008. Det verkar mer eller mindre bekräftat att Saudiarabien behöver ett oljepris på dagens nivåer för att ha råd att ge subventioner åt sin växande befolkning. Revolutionerna och revolutionsförsöken i Nordafrika och Mellanöstern har antagligen fått den totalitära regimen att inse faran med en missnöjd befolkning, vilket leder till direkta påföljder för resten av världen, oljeberoende som den är.
I Storbritannien har GEH, General Electric-Hitachi Nuclear Energy, föreslagit den lilla snabbreaktorn PRISM (Power Reactor Innovative Small Module) som ett sätt för landet att hantera sina 112 ton separerat plutonium från den nu stängda anläggningen i Sellafield. Plutoniumet skulle i sådana fall förbrännas i två steg i reaktorn och ge betydligt mer energi ur det ursprungliga uranet än om det aldrig separerats (vilket exempelvis är fallet i Sverige). Alternativa lösningar är att använda det som bas i MOX-bränsle, vilket var den ursprungliga tanken med Sellafield, eller som fissilt startmaterial i toriumreaktorer. Föga förvånande rasar diverse miljöorganisationer med Greenpeace i spetsen mot förslaget.
I prefektoratet Fukushima är tongångarna annorlunda och man talar nu om ett territorium helt fritt från kärnkraft. Detta skulle innebära att de återstående två reaktorerna i Fukushima Daiichi och de fyra reaktorerna i Fukushima Daini, inga av vilka skadats nämnvärt, avvecklas. Totalt innebär detta ett effektbortfall på mer än 6000 MW, alltså ungefär lika mycket som reaktorerna i Oskarshamn och Ringhals levererar tillsammans. Ett förståeligt beslut med tanke på vad invånarna i området fått utstå men kanske inte det bästa för landet, eller prefektoratet, ur ett energisäkerhetsperspektiv.
En positivare nyhet är att det talas om att Tjeckien och Australien skall utveckla och bygga en prototyp till en LFTR. Detta trots att det i Australien för tillfället är förbjudet att bryta, och i vissa delstater till och med att prospektera efter torium. Det är med andra ord kanske överflödigt att nämna att reaktorn kommer att byggas i Tjeckien.
Trots förbjudet mot torium har en konferens med titeln ”Thorium – A base load power source” hållits i parlamentsbyggnaden i Canberra med landets resurs- och energiminister Martin Ferguson som talare. Möjligen kan infallet ha att göra med att det sedan länge är känt att Australien sitter på världens största toriumresurser. I samband med detta nämns också att det efter Fukushima mer eller mindre blivit en kapplöpning att utveckla toriumteknologi då Ryssland, USA, Indien, Kina, Frankrike och Japan ökat sina ansträngningar inom området.
