Återigen sticker Miljöpartiets Lise Nordin ut hakan och sågar kärnkraften, denna gång i SvD Opinion. Hon har egentligen två argument som hon baserar sitt debattinlägg på. Det ena att uppförandet av en ny reaktor i Sverige skulle vara en företagsmässigt dåligt idé då Vattenfall dragit sig ur Industrikraft och det andra att Sverige står inför ett överskott på elektricitet 2020 och att någon efterfrågan på kärnkraftsel inte kommer att finnas med anledning av detta.
Motiveringen till att Vattenfall lämnat samarbetet beskrivs som ”att man inte hittat de rätta kommersiella villkoren” vilket Nordin tolkar som Vattenfall anser att man inte kan tjäna pengar på ny kärnkraft. I det här fallet handlar det nog snarare om att Vattenfall hellre säljer elen dyrt till den energiintensiva industrin istället för att hjälpa dem producera den till självkostnadspris enligt den finska modellen. Detta faktum torde vara uppenbart för en energipolitisk talesperson från ett av riksdagens största partier. Den största risken en kärnkraftsoperatör utsätts för idag står dock politikerna själva för. Vem är villig att investera mångmiljardbelopp i en teknologi som klåfingriga politiker kan lägga ner i en handviftning? Nordin kanske ska tänka över sin egen roll i ekvationen.
Sen kommer vi till det påstådda elöverskott som väntar vårt land. Om man läser Energimyndighetens rapport ser man att anledning till det förväntade överskottet är att utbyggnaden av elproduktionen förväntas öka snabbare än ökningen av elanvändningen. Den ökande produktionen beräknas till 17 TWh över den analyserade perioden fram till 2020. Räknar man med en linjär ökning från de 155 TWh som producerades 2005, som är startpunkt i rapporten, till 2010 innebär det att vi skulle haft en elproduktion på nästan 161 TWh förra året. Hade vi det? Nej, den faktiska produktionen var 144,5 TWh, trots att det var en mycket kall vinter. Tvärt om behövde vi importera el under det föregående året för att täcka våra behov. Man kan alltså fråga sig hur mycket tillit man skall lägga till Energimyndighetens rapport.
Nordin frågar sig varför inte regeringens energipolitik reviderats av den ”omställning som sker runt om i världen” med anledning av Fukushima och Tysklands avvecklingsbeslut. Varför skulle de göra det? Om någon hoppar från en klippa, följer du automatiskt efter då? Att Japan skulle övergett alla planer på att bygga ut kärnkraften är också tämligen överdrivna. Om man nu ska prata om situationen i världen kanske Nordin borde nämna att det i Kina i skrivande stund finns 26 reaktorer under uppbyggnad och ytterligare 52 planerade. Hur fransmännen ser på kärnkraften är också något som hon glömmer att nämna.
Sist men inte minst kan man fråga sig hur mycket elen vi med stor sannolikhet kommer bli tvingade att importera i framtiden kommer att kosta. Oljeproduktionstoppen har redan inträffat och motsvarande topp för gas står runt hörnet och har redan inträffat i många Europeiska länder. I takt med att tyskland avvecklar sin kärnkraft kommer landets behov av gas och kol att öka och därmed priset på dessa råvaror för övriga Europa. Det finns bara ett håll för priset på energi att gå och det är uppåt. Frankrike har sedan många år en överkapacitet av kärnkraft och det är som jag nämnt flera gånger tidigare anledningen till landets låga elpriser.
Energi är på väg att bli en bristvara och att slänga bort en av de fördelar Sverige har gentemot stora delar av världen är vansinne. Om vi mot förmodan skulle stå med ett elöverskott om tio år ser jag inga som helt problem med det. Jag har tvärt om svårt att tänka mig en bättre strategisk resurs och en säkrare inkomstkälla. Dessutom skulle varje kWh el vi säljer till exempelvis Tyskland och Danmark medverka till att reducera koldioxidutsläppen från ländernas smutsiga kolkraft. Men det är klart, Miljöpartiet kan ju inte acceptera sig att Sverige blir en ”kärnkraftspark”.
