Tyskland väljer att förlänga drifttiden på sina 17 reaktorer med i snitt 12 år och river därmed upp beslutet att avveckla kärnkraften till 2025. Den sista reaktorn beräknas nu stänga 2040. Denna seger för energibolagen (E.On, Vattenfall, RWE och EnBW) har dock inte varit gratis, då en avgift på sammanlagt 15 miljarder euro avkrävs dem tillsammans med ett stöd de redan idag betalar för utbyggnad av förnyelsebara energikällor på 9 euro/MWh (ca 200-300 miljoner euro årligen). Oberoende av avgiften införs dessutom en skatt på bränsle som uppgår till 145 euro/gram (ca 2 miljarder euro årligen). Smakar det så kostar det.
Men alla är inte nöjda, den socialdemokratiske ledaren Sigmar Gabriel säger:
”As long as old, highly profitable nuclear power plants are still online, they will hinder the development of renewable energy.”
Här kan man göra en intressant återkoppling till tidigare inlägg och till många kärnkraftsmotståndarens ståndpunkt: att kärnkraften är dyr. Trots ovanstående avgifter och skatter väljer alltså operatörerna att fortsätta driva verken. Trots en skatt på bränsle som höjer priset med 1450000 kr per kg är alltså kärnkraften fortfarande konkurrenskraftig! Dessutom så konkurrenskraftig att motståndare hävdar att den hindrar utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Borde inte det betyda att även kärnkraftsmotståndarna tycker att det är en (för) billig energikälla?
Som en del i Merkels plan för Tysklands framtida energiförsörjning deklarerar hon att kärnkraften behövs som en överbryggningsteknologi för att genomföra omvandlingen till mer förnyelsebar energi utan att drabba ekonomin.
Pingback: Merkel’s madness | energibloggen